Sidan2
Nu finns det nog en del som tycker att jag börjar bli slö med mitt skrivande, det är ni inte
ensamma om jag tycker det själv. Men man behöver inte hålla på jämt då finns det risk att man
tröttnar på verksamheten.
Jag måste iallafall passa och tacka min doktor Leif Titusson på rehab
jag kände verkligen att han lyssnade på mina problem vad man än kom med så blev det åtgärdat
det kändes verkligen bra. Efter Rehab på Ryhov så hamnade jag på Råslätts Sjukgymnastik hos
Anders han kunde verkligen tala om och visa var det onda satt när man klagade på någonting
det märktes att han visste vad han gjorde han gav mig faktiskt en remiss till vattengympan på
Ryhovs Rehab där jag hamnade hos Margareta som hjälpte mig med min ryggvärk.
Nu kommer jag att blanda lite nutid och dåtid framöver så ni får ha lite överseende med
lite svammel och upprepningar till och från. Det finns en sak som jag måste ta upp här och
det är vecka 1 2010 vi åkte till tandådalen med ett par bekanta för att åka skidor första
dan när jag kom ut i en backe var jag livrädd det mesta var nog att det var en barnbacke
och jag var antagligen rädd för att köra på någon, men min sambo våran bekant höll reda
på mig, så andra dagen när jag kom ut i en röd backe på hundfjället kändes det svårt dom två första
åken jag kände att vänsterbenet inte fungerade som det skulle mycket svagare än höger ben men
jag lyckades få tryck på vänstern till slut coh då fick dom dom problem att hänga med mig ner i
backen det berådde på ren envishet jag gav mig den på att det skulle lyckas.
Om vi nu hoppar lite framåt tiden till den 29/6 2010 ett år efter min första sjukrivningsdag.
Min sambo coh jag är ute coh åker båt på Göta Kanal en verklig upplevelse något att rekomendera.
Jag tänker sätta in ett fotografi på mig själv taget exakt ett år efter händelsen. Det blir alltså bild
nr 3
Jag upptäckte precis nu att det är fel datum på den sista bilden någon har glömt att ställa in tiden
på kameran.
Jag kom att tänka på hökensås igen primiären kommer jag ihåg väldigt pinsamt jag låg på alla
fyra i vattnet och min yngste son Andreas var tvungen att dra upp mig ur vattnet tala om att jag
kände mig dum det var ju folk i närheten som såg vad som händ, jag förstörde nog hela primiären
för grabben. Eller som ett tag därefter jag och min äldste son Daniel var tillbaks vid sjön och jag försökte
mig på att flugfiska igen så jag ställde mig i sjön och började på att fösöka kasta när jag hör att Daniel
har börjat skälla på mig och det tror fasen det i ren frustration över att inte klara av att kasta så
står jag i sjön och slår av ett spö som kostade mig 4300Kr i inköp. Vad kan man lära sig av detta
jo det måste ju vara det att hur illa det än känns så försök att ta det lungt. Och en sak till som är
värd att nämnas i samband med insjuknandet så la jag av att röka jag har inte känt något behov sedan
dess men enligt min fru så hade jag hemska abstinens den första tiden men minns inget av det.